Det blir ett lite längre inlägg i dag då jag kombinerar Elisamatildas Fem en fredag med min hälsostege. Totalt blev det 4485 steg i dag. Hurra för mig!
Det blåste friskt i dag, men var +13 grader och mestadels sol, så det blev en underbar promenad, dessutom tillsammans med en väninna. Vi siktar på att även i framtiden då och då gå tillsammans. Vi är inga hurtbullar utan tar det i lugn takt och hinner prata mycket.Här kändes det bara som ”Wow, i en så vacker stad jag bor!” Hade velat stanna och fotografera precis allt, men det ska väl bli fler promenader framöver 🙂
Elisamatilda frågar:
Var gick du senast en promenad? – Från Drottninggatans promenadstråk genom en del av gamla stan, mot Skeppsbro-området och tillbaka längs Strandparken.
Vad har du för vardagsskor? – Bekväma mörkblå och mjuka av märket Ecco.
Glassbaren vid Skeppsbron stängd just nu, men öppen lördagar-söndagar 🙂 Solen gassade så skönt här och vi passade på att vila ryggarna.
Hur många steg ungefär går du en vanlig dag? – Tidigare promenerade jag ganska lite, cyklade mer. Nu är jag med i Folkhälsans kampanj Hälsostegen och har satt som mål 2500 steg per dag, vilket inte är mycket för dem som promenerar massor. Men för mig är målet ett sådant jag gott och väl klarar av, och numera är det vanligt att jag går 3500-4000 steg per dag.
Roligare att vara två på promenad än ensam. Tack för sällskapet A-B!
Är du den långsamma eller snabba i gångtrafiken? – Definitivt den som tar det långsamt och lugnt och njuter av omgivningen. Jag rusar inte för att ”inte missa bussen, eller för att grönt snart blir rött vid trafikljus” eftersom vi inte har trafikljus i Lovisa och sällan har jag bråttom nånstans 🙂
Strandparken och ljuvligt väder i dag.
När är du som mest aktiv? – Talar vi om tidningsjobbet, så är jag mest aktiv klockan 10-15. Nu har promenaderna kommit in i livet och den aktiviteten sker oftast mellan 15 och 18.
Så hälsosamma är vi inte att vi ska gå till överdrift! Promenaden avslutades med en delad efterrätt på Locale.
I dag behövdes promenaden verkligen. Har haft en arbetsdryg vecka hittills och promenaderna har jag börjat se fram emot som dagens höjdpunkter. Nya rutter verkar inte heller vara alltför svåra att hitta, tillsvidare.
Det blev nog den intressantaste promenaden hittills, i alla fall vädermässigt sett 🙂
Vi har en otroligt vacker åsterräng i Lovisa, så bara genom att välja den går det att hitta många olika rutter, stigar och små vägar. En bit längre fram härifrån sluttade stigen rätt mycket och var täckt med våta löv, så där gick jag extremt försiktigt.Det var +12 grader och blåste friskt, men väldigt skönt var det. Då solen kom fram värmde den påtagligt.Här är jag bakom nya kyrkogården. Det finns så många vackra träd och blåbärsriset är fint. För att inte tala om alla dofter i skogen. Jag tänkte faktiskt inte på älgflugor nu. Glömde dem! Men kanske de inte finns så här mitt inne i stan, för den här terrängen är centralt belägen.På kyrkogården vilar många och här vilade även jag. Tack för bänken 🙏 den var på precis rätt plats. Överlag fick jag inte i dag ont nästan alls, lite de två hundra sista metrarna bara. Hade inte ens stavarna i dag, testar lite olika sätt att gå.Hade ett paraply i handen och bra var väl det, för plötsligt kom det en rejäl vindby och en regnskur. Tur att jag inte flög iväg som Mary Poppins för det hade ju varit fusk, eller i alla fall hade jag tappat stegen för den sista sträckan från kyrkan hem. Mitt paraply har ett praktiskt tittfönster 😀
Ett vackert höstträd från promenaddag ett, den första oktober. Står i närheten av platsen där åsens trappor börjar, de som går till Östra Åsvägen.Ett träd i närheten av mitt hem. Fotot den tredje oktober.
I dag ska mamma skjutsas till pensionärsmöte, dagen ändrad då det är seniorvecka. Sedan blir det ett Teams-möte och annars troligen ganska vanliga tidningsrutiner med framtidsplanering, mejlkorrespondens, telefonsamtal osv. Och en promenad även i dag, men vet inte vilken tid.
Nu har jag verkligen utmanat mig själv. Jag har gått med i Folkhälsans kampanj för oktober månad, Hälsostegen heter den. Gå och räkna steg för din hälsa, eller klättra på hälsostegen, tolka det hur du vill. Jag klättrade idag i åsentrapporna och med ett annat ärende på stan blev det 4491 steg för mig i dag.
Jag har satt det lägsta målet för mig själv, 2500 steg per dag. Det kommer att vara en utmaning, fastän det inte låter mycket för den som är van att promenera långt varje dag. Men för mig som har ett jobb som under vardagarna kräver att jag sitter mycket vid datorn blir det en utmaning, men också bra och kul i sig, att hitta den där tiden att varje dag ta en runda utomhus.
En mossbelupen sten på åsen. Det var underbart väder, +13 grader. Gässen samlade sig på Lovisaviken och skränade i högan sky under sina förberedelser för flytten söderut. Jag såg när de steg upp från vassen och viken och samlade sig på himlen och gjorde formationer för att flyga iväg.
Fina naturupplevelser alltså. Doften av skog och förmultnande löv. Solens varma strålar och alla vackra färger. Så här fint kommer det förstås inte att vara alla dagar då jag ska ut, men jag hoppas på en fortsatt fin och varm höst.
En annan utmaning för mig är att ibland då jag gått bara 300 meter får jag ont i ryggen eller i höfterna eller i låren, eller alltsammans på en gång. Är det det som kallas åldersbonus? Jag sätter mig ner och vilar en kort stund där jag hittar en plats att sitta på. Såsom här i Kyrkoparken. Rutterna bör kanske planeras enligt var det finns bänkar eller stenar att sätta sig på 😀
Jag kommer troligen att ha gångstavarna som hjälp för det mesta, och då månaden är slut hoppas jag att jag vill fortsätta promenera. Kanske jag har fått bättre kondition och starkare muskler och därmed även slipper ont i ryggen och benen?
Var ute och åt på Degeri Sportbar i går med tre väninnor. Trevligt med lite miljöombyte och en annan slags meny. Crispy chicken bites med dipp, mozzarellasticks och sånt. Enkel men god plockmat. Då jag promenerade hem passade jag på att ta några foton med natt-inställning på mobilen, den funktionen är bra fastän telefonen snart är fyra år gammal.
Parken vid torget, jag kallar den Ankarparken för att det här stora ankaret ligger där. I bakgrunden syns R-kiosken och Degeri Sport Bar.Rådhuset (stadshuset) och Hesburger. Ser lite spooky ut med bilen 🙂 men där körde några förbi medan kameran tog bilden, vilket med natt-inställningen tar några sekunder.Före detta församlingsgården till vänster och Socis med feststal och lokal för möten till höger.Rådhuset sett från baksidan.
Orsakullans fråga den första oktober: Bröstcancerdagen, köper du Rosa bandet och rosa varor i oktober? Svar: Jag har inte ännu gjort det, men jag ska göra det. Dagen, försäljning och insamlingar som berör detta ämne är viktiga 💝
Har också många trädbilder på lager, så det blir säkert på vintern, då alla grenar är kala, en del sommar- och höstminnen här 🙂
De här bilderna är från igår. Jag hade ett fotouppdrag i närheten och tog fotona då jag väntade att min syster skulle hämta mig då vi skulle med mjölk till mamma.
Huset till vänster är huset där jag bor. Bägge bilderna är alltså tagna i Lovisa centrum. Ganska mycket höstfärger nu men även en hel del grönt fortfarande.
Har inte på ett tag kommit ihåg att delta i Orsakullans utmaning. I dag den 27 september frågar hon ”Soppor och grytor hör hösten till. Lagar du sådant?” Svar: I ett singelhushåll blir det numera sällan så att jag kokar själv. Men gör jag det blir det någon soppa. En gryta har jag inte tillrett på länge, men jag kan om jag vill 🙂 Tomatsoppa köper jag ibland som halvfabrikat.
På sidan land.se hittade jag för en tid sedan Nisse Simonssons tio råd till dig som vill bli gladare. Jag ska nu dela med mig av dem, några per dag!
Glädje och lycka kommer från dina egna tankar. Livet går i tankens riktning. Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.
En ståtlig tall invid Plagens kiosk, som finns vid badstranden. Fint att några tallar fått stå kvar här. Vissa har staden av säkerhetsskäl tvingats ta bort under åren.
I går började jag tänka i lite djupare banor på diagnosen HSP-person (high sensitive person). Det är en diagnos som jag är ganska säker på att jag kan ge mig själv.
När jag var barn fick jag ofta höra ”du är så känslig”. Jag tror att jag hade lätt för att börja gråta och att jag ansågs vara en som gnällde och pep, jag ”pirrade eller marrade” som vi säger på östnyländska. Det betyder att någon lätt brister ut i gråt eller uppför sig gnälligt.
Det här har på olika sätt förföljt mig genom livet. Då jag upplevt att jag har mobbats i olika sammanhang, både som barn och som vuxen, har jag fått höra att jag är överkänslig och reagerar onödigt starkt på mångt och mycket. ”Ta det inte så hårt, ta det inte personligt, var inte så känslig”.
Som om det var något FEL då en människa är känslig. Som om DET var själva diagnosen. Du är överkänslig, ta ett piller och det går om!
Istället kunde vi ju fråga om det inte är ett allvarligare fel att inte förstå att det finns människor som inte är gjorda av teflon.
Det är bara att faktum att jag med åren har blivit allt känsligare. Jag är väldigt lättrörd nuförtiden, men är säker på att det har med med empati att göra än med hysteri och överkänslighet.
Som barn kunde jag inte tåla höga ljud och bråk. På ett scoutmöte blev det mycket skrik och stoj och jag minns hur jag slutligen satt där och höll händerna för mina öron.
Nuförtiden kan vissa dofter bli för mycket för mig. Vissa höga ljud likaså. Det får inte blir för stökigt, men jag klarar av att sitta på en match där det hejas och skriks, slås på trummor och används tutor. Kanske för att jag känner mig trygg i det sammanhanget?
Som en HSP-person är det är inte alltid trevligt att läsa av stämningar i ett rum där jag vet att det finns människor som inte tycker om mig. I olika chefspositioner har jag genom åren tvingats fatta en del obekväma beslut och uttrycka bestämda åsikter. I de sammanhangen har jag kanske tolkats som hård och känslolös, men jag har ofta lidit på mitt sätt då jag insett att jag inte kan vara alla till lags.
Ett dilemma ligger kanske just där. Som en HSP-person vill jag att alla ska ha det bra. Jag vill vara vänlig och snäll, jag vill lyssna och hjälpa, förstå och finnas till. Vilket ofta leder till att jag glömmer bort mina egna behov och att jag inte kan lösa alla andras problem och bära deras bördor.
Därför är jag ett lätt offer för energitjuvar och det är nog något jag får kämpa med och emot resten av mitt liv, tror jag.
Jag har aldrig varit sådär superintresserad av basket, men ju bättre det gick för Finland i Eurobasket, desto mer började jag följa matcherna. Att vi idag snubblade på målsnöret mot regerande mästarna Spanien i kvartsfinalen gjorde mig inte besviken. Tvärtom. En sådan bragd av oss att komma ens så långt!I Finland har vi flera tv-kanaler – heheh om ni inte visste det! … och en av dem heter MTV3. Där går realityserien Suomen Kaunein Koti (Finlands vackraste hem). Tio avsnitt med tre deltagare i varje, och från de tre första har Lovisa gått vidare med husen Råbacka och Korvfabriken. Bilderna jag visar här är tagna via tv-skärmen och visar Pia Siréns och Mirella Pendolins hem. De har förvandlat Kasténs gamla korvfabrik till en underbar personlig oas.Lite suddig bild då den är tagen via tv-skärmen men det här är köket i Pias och Mirellas hem.
Efter några veckor är det dags att rösta på vinnaren i finalen, där tre deltagare nu är klara, men sju ska ännu utses. Två av tre kommer från Lovisa, och tänk då att här finns vackra hem från hela Finland med!
Hinner inte i dag delta i Fem en fredag, men hoppas hinna göra det nästa vecka. Kalendern har varit fullskriven hela veckan, men imorgon är den tom sånär som på en födelsedagsfest. Chokladkakan firade jag med i onsdags då Herra G klarade besiktningen. Min lånebil kallar jag så, utgående från bokstäver på registerplåten.Den här bilden från Brandensteinsgatan tog jag också tidigare under veckan. Det var lite mulet då. I dag lyser solen och vi har +14 grader och ingen blåst. Helt perfekt tycker jag!Och några gamla hus som jag förevigade under LHH-helgen. Pilastrarna kallas det här huset.
Här ses en närbild av de så kallade Lovisadropparna, som finns under fönsterkarmarna.
Kom sedan på att de tre byggnader som står på rad här, förutom den som ligger allra längs bort i gult och där en vit bil står, är byggnader som borde rivas eller renoveras. De ligger centralt vid Drottninggatan i centrum av stan. Är lite osäker på skyddsbeteckningarna, tror att bara den långa gula i mitten numera inte är K-märkt. Byggnaderna står alla tomma.
Har i dag varit och gjort ett reportage som berörde mig djupt. Återkommer till det senare, eventuellt via en länk till NÖ:s webbsajt. Behöver tid att samla mig. Ska kolla fotografierna nu.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 